FRÅN VILD TILL TAM PÅ 100 DAGAR
Viska var ett fem år gammalt vildhäststo från Divide Basin, Wyoming. När jag hämtade henne var hon inget annat än ett fyrsiffrigt nummer med tovig man, matt päls och inget liv i ögonen. Resan vi gjorde tillsammans under de 100 dagarna var helt otrolig. Lite i taget började hon lita på mig mer och mer – första dagen med några klappar, andra dagen tog vi av numret som satt i ett snöre kring halsen och tredje dagen fick jag på grimman för första gången. Jag gick långsamt och lekfullt framåt och vande henne vid olika läskiga föremål och tillslut efter 12 dagar från helt vild var hon redo att ridas för första gången. Eftersom jag hade varit ihärdig och noggrann med mina förberedelser gick den första ridturen väldigt lugnt till, inga problem och ingen action, precis som jag vill ha det! Om du någonsin ser en tränare där hästen bråkar, bockar, stegrar och bits är chansen stor att den tränaren inte är särskilt duktig på att kommunicera alls.
Under våra 100 dagar tillsammans förändrades Viska helt och hållet, pälsen började glänsa, inget trassel i manen och det gnistrade av liv och nyfikenhet i hennes ögon. Jag gjorde allt möjligt med henne, red ut i skogen, olika hinderbanor, festivaler, sköt pistol från hästryggen, vallade kor och mycket mer. Jag ville skapa en häst som hade ”been there, done that” och som inte hade några olater. Det jag var allra mest stolt över var på det sätt jag fick henne nyfiken. När jag var färdig med min träning så var hennes naturliga reaktion att gå upp och lukta på samt undersöka allt som skrämde henne vilket är en egenskap jag älskar!
Tävlingshelgen kom; min mamma flög in från Sverige bara för att se mig tävla under helgen. Glädjetårarna sprutade när jag hämtade henne på flygplatsen. Viska var helt otrolig, vi presterade bra i klassen ”handling & conditioning” där vi tog 8e plats och sedan ägde vi klassen ”Trail” som vi vann! Det var helt klart ett av mitt livs stoltaste ögonblick. Vi klarade oss hela vägen till topp 10 där jag stod sida vid sida med 9 riktigt duktiga hästtränare som sysslade med hästar på heltid – jag var ju bara en rookie i sammanhanget. Ironiskt nog fick jag även utmärkelsen ”Rookie Champion”. Efter finalomgången slutade jag till sist på en hedrande femteplats (låg på 3e plats inför finalomgången). Mitt största mål uppnåddes och Viska fick ett helt fantastiskt, väldigt kärleksfullt, nytt hem. Hon bor nu tillsammans med två hästkompisar hos ett äldre par som avgudar henne. Jag vet att jag inte kan rädda alla hästar men jag förändrade i alla fall livet för Viska för alltid och det är jag otroligt stolt över.
Tack till Wild Horse Rescue Center för att jag fick representera er i tävlingen och för att hjälp med Viska. Tack också till min mentor under tävlingen, Chezz Perlini med Rafter P Horsemanship.
This post is also available in:
English (Engelska)